Vansinnesfärd till Puerto Rico

Igår tröttnade vi på blåsten, så vi blåste iväg till Puerto Rico,

för där blåser det inte.

Blåste, eller rättare sagt stormade dit gjorde bussföraren.

Kör så det blåser. Blåste gjorde det också ur AC-n.

Så satt vi långt bak också och då svänger det extra mycket.

Man väntar sej att bussen ska välta i varje kurva.

Undrar om dom försöker köra ifrån tidtabellen ?

Och hur någon vågar cykla, förstår jag inte. Finns ju inga vägrenar

och vägen är smal. Undras hur många som blåst av vägen

eller blivit överkörda.

I Puerto Rico kan det se ut som här i S.A. också.

Puerto Rico är väl annars mest känt för att........

...just det...det inte blåser. Ligger ju inne i en vik mellan bergväggar.

Där finns också ett jättestort Köpcenter med hundratals

 "butiker" och matställen.

 

En massa hotell som klättrar på väggarna (berg...)

I parken där finns dessa jätteträd, bl.a. Benjaminficus.

Men det blåser inte.....

Undrar hur gammalt det här är ?

 

Även vackra blommor.

 

Ser ut som Fingersvamp.

 

En stor badstrand förståss.

Där vid en strandrestaurang finns också en offentlig toalett,

som vi nödsakades nyttja p.g. av nöd.

Det kostar 50 cent och det kan det väl vara värt. Inte så dyrt ändå.

 Ca en femma SEK. Men Gud va pengar dom plockar in.

Det strömmar folk hit hela tiden.

En framtida karriär att satsa på kanske ?

Toalettvaktmästare Kiss och Bajs.

Men det blåser inte........

I Stockholm, på T-centralen kostar det nu en svensk tia

för att slå en drill. Men det kan det vara värt ibland.

Vad är alternativet ?



När vi njutit några blåsfria timmar i bara sol och värme,

drar vi mot busstationen, för en ny skräckfärd hemåt.

Den här chaffisen, satt dessutom och pratade hela tiden

och jag säger hela tiden, med en kärring och unge bredvid.

Kanske fru och barn. Men pratade i 40 minuter

med ett öga på vägen, under tiden han körde slalom mellan

cyklister och mötande bussar.

GUUUD va skönt när bussen släppte av oss vid Shoppingcenter

San Agustin och blåsten återigen tog tag i kalufsen.

Morsning då på en stund.

Apropå mat, så kommer det ett matinslag i nästa blogg.

Jag har fångat en Monark.

Hur många av er har sett denna Monark ?
3 mån. har vi varit här och några gånger har
vi sett fjärilar flaxa förbi. De har liksom letat efter nå´t att landa på.
Aldrig har de stannat för fotografering.
Har sett att de är i allmänhet större än hemma i Sverige.
Men en fjäril kan man inte få dit man vill. Bara att
stoppa ner kameran.

Monark (Danaus plexippus)

Igår flaxade den här skapelsen omkring här i nedre
 Flamboyan, ut och in på varenda uteplats och tillbaka
 igen, utan att hitta något värt besväret att landa på.
Men så fastnade den för vår Paraplyaralia, några sekunder.
Jag har ju alltid kameran i handen- och tro mej- jag lyckades
smyga mej på den så jag fick de här bilderna.
Men då måste man ha tur, för den minsta snabba rörelse, så...

Så har jag letat i Google m.m.vad det är för en juping.

Det är en Monark (Danaus plexippus).
Den har ca 10 cm vingbredd.
Den är sällsynt i Norden men har påträffats enstaka
gånger i Danmark och Sverige, men är mera
utbredd i sydvästra Europa.

Jag är oerhört stolt och glad över att lyckats fånga en
"spansk" fjäril här, en gång, på 3 månader.

Ni som följt min blogg flera år har ju sett många fjärilbilder
från landet i Östhammar.

Morsning så länge och
det finns bloggar på lager sedan igår.
Kommer någon mer i natt. (kanske)

Lite Elvis, mycket norskt och en stor överraskning.

Nu påbörjar vi slutvarvet. Alla farväl och titta in en sista gång.

Köpa det som måste köpas. På Fund Grube t.ex.

Vi promenerade förstås hela vägen. Som pensionär

har man väl ingen brådska.

Gud är min Pilot genom livet, står

på reg.skylten.

 Utanför Yumbo hänger fortfarande Elvis gamla

Caddilacc kvar, där Hard Rock Café låg.

Så sista cervezan på Pitbul Treff........

.....där den här lustigkurren, clownen, roar och skojar

med förbipasserande.

Det var oerhört mycket folk där igår.

Flaggspel virvlar runt i blåsten. Ja det har blåst länge nu,

men så bor ju Dagmar granne med oss här.

På kvällen var vi på Skandinaviska Baren för en sista

 show med Elvis.

Våra norska vänner mötte upp som överenskommet.

Oh Herre Gud, utropar Hilde-Maj (y),

är det den riktige Elvis ?

Dagen till ära var han klädd som en julgran.

Kolla granen bakom honom.

Det goe norske paret "HildeBjörn"

Jag kan icke förstå varför vi svensker retas med historier...

Har ni hört om Norrmannen som skulle......?

Nä vi skulle inte släppt Norge 1905, då kunde vi också

varit utanför EU och med  olja i byxfickorna..

 

Här får Hilde-May (j) SMS från en annan Björn som är kvar

 hjemme i Norge, men kommer snart hit.

Han väntar oroligt på bilder i min Blogg hur

vännerna har det se´n de kom hit.

 

Berit verkar avslöja en Hemlis. Jag vet inget.

Men Björn ser förnöjsam ut.

Björn avslöjar varför han ser förnöjsam ut.

Inte för att han har matjord i fickorna, utan han har olja.

Men inte i glaset och inte är det vatten.

Så till kvällen stora överraskning.

Han kommer fram till mej och säger: "Är vi inte bekanta" ?

Jo visst, Benny och Eva med barnbarnet Felicia i knät.

Vi var alltså grannar i samma uppgång i Solna

på 90-talet.

Dottern Veronica med maken Niclas.

Lilla Felicia tyckte om att dansa. Fick tyvärr inga bra bilder

 på det och hon var lite blyg.

Foto av Hilde.

Sista Dansen !

Fotografen på väg under bordet.

Och så till kvällens Extranummer. Benny sjunger till

ackompanjemang av, ja vad f.. heter han nu igen ?

Marilyn Monroe har ett vakande öga på dom.

 

Benny har ju själv orkester och har spelat här i San Agustin

många år, kring jul och nyår.

Bl.a. på Peppes Bodega.

Jag kommer ihåg det från förr att familjen reste hit då.

 

Ja det blev en lång, härlig, rolig och överraskande kväll.

 Idag väntar nya upptåg.

Morsning !

Ha tålamod !

Idag har varit en omvälvande dag. Mycket uträttat. Om några dagar återvänder vi till Solna.
Därför är det mycket man måste göra "en sista gång".
Mycket bilder har jag idag. Men klockan är 01.10 lok.tid, så jag orkar inte en halvsjuk IOR redigera bilder förrän imorgon.
Men bläck finns i pennan igen, så misströsta inte.

Dessutom blev jag mäkta överraskad och snopen, när jag mötte......?
Titta i morgon !  Grattis

Så till alla Björnar, både i Norge och här i San Agustin:
Vi ses !

Bläcket är slut i pennan

Idag tog bläcket slut !

Har inte tagit ett kort och inte gjort något spännande.

Maud Olofsson fick jag ju bort så ......

Men joo, vi har träffat forna vänner från Sandefjord i Norge och

det blir mera av det imorgon, när Elvis återkommer till Skandinaviska

Dessutom har jag drabbats av "Bloggarm" det vi sa musarm om förut.

Men nu kan jag inte kamma håret och med nöd och näppe höja glaset.

Kasta sten på stranden inte att tala om !!!!!!

Vad var det jag sa ? Det går åt he......

Tidigt i säng för rehab av musarmen.

Morsning. Ior kommer igen.



En Klassiker (kraftprov)

Idag, juldagen 2011, har jag uppfunnit en ny klassiker.
Vätternrundan har jag kört och resten av klassikerna är
bara småpotatis.

Så idag tog vi med några liter vatten, (Berit bar), och vi

bestämde att gå hela strandpromenaden från S.Agustin till Fyren vid Faro.

Titta på kartan, så förstår ni.

Från vår uteplats ser vi ju ända bort till udden på Maspalomasöknen och

ni har sett på vykort eller mina f.ö.

Vågorna går alltid höga här.

Här ungefär passerar vi spetsen. Vattnet blir varmare och varmare

när man vant sej.

Lååångt, låångt därborta ligger San Agustin.

Vännen Britt brukar gå den här sträckan ibland, men hon har

inte åkt Vätternrundan. Omväxlande svart lavasand och sand från Saharaöknen.

Var tvungen att pusta lite. Det ät tillåtet om man hittar en sten att sitta på

och det är ju inte lätt i öknen. Men jag har alltid en med mej i byxfickan som

funkar bra vid "Stenkastningen".

Det är häftigt att pulsa i sanddrivorna, som om det vore snö.

Phust, phust, nu ser vi Fyren vid Faro.

Härliga bilder kan man få här.

Utmed sista etappen finns speciella platser för både det ena och andra.

Nakna i allmänhet, nakna hetro, nakna homo, nakna bi,

nakna nakna o.s.v. Alla bin är väl nakna förresten ?

Men jag har aldrig förstått varför de ska särbehandlas och varför

de måste ha särskilda festivaler. Eller särskilda bostadskvartér

som i Plinglés, eller egna flaggor.

Jag "råkade" av misstag se en ganska medelålders herre, som tyckte han hade fin

och muskulös kropp och låg och fläkte ut sej på en solstol. Han hade någon sorts

 metallring runt snorren, kanske var det vitguld för att attrahera. Man har ju sett

tuppar som slåss om hönans gunst och har någon en särskilt stor (kam) så

imponerar det på hönan. Men den här jag beskrivit ovan, var dessutom tvungen att dra

lite i den, inte fram och tillbaka, utan bara för att påtala att han hade en snorre,

som var lite finare, kanske.

En gammal vän, numera avliden, brukar fråga kvinnor på puben inför julen: "Har du putsat staken?"

Nä, nu har jag spårat ur totalt och kvinnan på bilden , för det är en kvinna, som hittat

"En plats i solen" har inget att göra med berättelsen.

Där borta vet jag att det finns toalett.

Det här är nå´n sorts ryggsäck med ryggstöd som stöttar upp en kvinna
som vill vara ensam och det får man ju om man väljer ett stenröse.

Nu måste jag erkänna, att vi tog bussen hem från Faro,
någon jä... ordning får det bli.
Bäste vännen Britt, går visst hem också, men så har hon ju inte
cyklat Vätternrundan heller.

Morsning och God fortsättning !

Ps.
Just nu nås jag av beskedet att stormen Dagmar tänker
anfalla i veckan.

Sedan vi kom hit har jag redan klarat av stormen "Berit", men
det gick bra eftersom jag hade henne under uppsikt.

Men Dagmar..... som bor granne här med oss och sin Bror
vet jag inte hur jag ska klara ännu.
Här blåser ju en del nu, men int visste jag det var Dagmar.
Ds