onsdag 11 november 2015

Bussresa med Skandinaviska utflykter till Arucas och Teror





Ingen här varande turist
eller fast boende har väl
undgått dessa brochyrer
som sprids på olika sätt.




Kan vara olika priser och resmål.
Vi valde i måndags buss Moreno kl. 8.42
från Shoppingcenter San Agustin.








10 Euros för en dagsutflykt till romfabriken i Arucas 
och besök i den pittoreska staden Teror.
Prisvärt.







Givetvis ingår besöket i Ullared, jag menar Woolbed (ullbädd) i Vecindario.
Där kan man köpa ullprodukter såsom madrasser, täcken och tofflor.
36-åriga fru Äppelkvist gick genast och la sej när vi kom.
Jaa, hon ville bara visa hur skönt man sover i ullbädden så man inte märker 

att det kom besök.
En annan viktig poäng med de häringa ulltäckena är, fick vi veta, att våra sängkamrater
kvalsterna inte gillar dom, för de här suger upp all svett vi alstrar under natten
så det blir ingen mat till dom. En ytterligare poäng är att man trots allting
inte behöver tvätta dom. Men skulle man göra det så gör det inget.








Nu är det ju så också, att om inte de
sponsrade resan skulle den varit mycket

 dyrare....resan alltså.








Så blev en helt vanlig människa ur sällskapet erbjuden
provligga. Han gillade verkligen både madrassen och utsikten.

Den där orkidén är i vägen !!!








Efter lite svalkande juice, ett glas vin och
en trekant var det då dags att resa mot Arucas.
(trekanten var förståss den utlovade lätt-
lunchen). Men det förstod ni nog om ni inte 

har snuskig fantasi.
Arehucas är Europas äldsta rom romfabrik.










Här poserar jag framför några ekfat som är
märkta med årtal (tror jag).









Det fanns några till..........







........och några till.
Vår guide Maja, berättade att
"kända" besökare fick skriva sina autografer
på faten.
Jag fick inte frågan, annars hade jag ju skrivit på.








........och några till.







o.s.v. o.s.v.









Berit håller sej i ett stort fat.....
efter provsmakningen.








Ett räkneverk talar om antal idag
hitills fyllda buteljer.








Löpande bandet.








Klar för leverans.
Maja berättade att 80 % av tillverkningen stannar
inom Kanarieöarna. Många sorter svåra att få tag på.







Utsikt från parkeringsplatsen.








Provsmakning. Ingen begränsning. Det blev en jä...
blandning. Jag undrade om det fanns sovplatser på bussen hem.

Fantastiskt goda likörer bl.a.
Vi fastnade för banan- och mandellikören.







Efter det toalettbesök förståss.







Mr Arehucas him self.
Inte Al Capone eller nå´t.







Som framgår av stenen är Arehucas romdestilatören stendöd.





Bussresan fortsätter genom det vackra landskapet mot Teror.










Maja ger oss någon halvtimmes frigång,
men rekommenderar ett besök i......








.......i den lilla souvenirbutiken Kactus.
Där fanns Aloe Vera i alla former m.m.







Vi, Berit och jag, har ju varit här i Teror och Arucas flera
 gånger med egen hyrbil,
men aldrig inne i fabriken Arehucas.

Ni kan ju bläddra flera år bakåt bland mina tidigare bloggar.







Mäktigt "tulpan träd"



Fångade bilden på vindkraftverken genom bussfönstret.
Maja berättade att man siktar på att snart bli självförsörjande
på sol och vindkraft.
Men att man inte får köra så mycket vind som man kan
beroende på att någon höjdare i styret har intresse i oljeindustrin
och har därför höjt skatten på vindkraft så att det inte lönar sej.
Jag har alltid undrat varför så många står still när man passerar
och nu vet jag varför. Tack Maja !





Här slutade resan med att vi kunde köpa en kopp kaffe
eller glas vin. Vi valde att fortsätta i alkoholens tecken.

......som kom att bli resans anticlimax.
Vinet smakade bara vatten, eller sämre förresten.

Nästa gång blir det kaffe !








Varsin jättefin kartong fick vi med oss hem.








Tack till bussens chaufför José och resans värdinna Maja.
Det är vägar som är smalare än bussen och krokigare än.....
Maja mycket kunnig om öns historia och kanariernas liv.








Vad ska vi med så mycket till ????
Men mycket goda likörer. Längtar efter att prova
mandellikören.

Övervikt !!!!
Får försöka sälja lite, till överpris.


Ps
Helt plötsligt fungerar internet hemma i rummet, 
så nu skickar jag innan det slocknar.
Ds

Så det så
är det !










torsdag 5 november 2015

Återseendet





Igår var det då äntligen dags för
ett kärt återseende:

Älskade Fataga.




Här på sin uteplats sitter han vännen Ockie Sparw,
vår chaffis för dagen. Hans Ford Escort Cabriolet
är startklar.

Så är vi på väg, vägen börjar krokna.
I bakgrunden ser man hela Plinglé.
Bilden från utsiktsplatsen Punte.

Berit blickar ut över djupa dalar och höga toppar.
Det är bedårande, måste upplevas.

Sparwen lite mer höjdrädd än jag, vågade inte gå
ända fram till räcket.

Hisnande vyer.

Äntligen då FATAGA.

En liten pittoresk by där tiden verkar ha stått stilla.

Ni som sett filmen Sällskapsresan, och det har ni ju, vet
att några scener inspelades här.

Här har vi kommit fram till världsberömde
konstnären och skulptören Luis Montulls
atelje, men han var tyvärr inte där idag.
Ni som följt mina bloggar från förr har
väl sett bilder inifrån.
Hans huvudateljé och bostad är ju
annars i Las Palmas.

Behövs ingen text.

Så här fin entré kan man ha till sin bostad.

Bara njut.

I den lilla buren kvittrade några undulater för oss.

Här finns ett litet mysigt hembageri där
vi alltid köper en nygräddad kokoskaka.
Så ock idag.
Här har fotografen gjort ett fundamentalt  fel.
Man sätter inte personer i halvskugga/halvsol.
Men det stod en soffa där.

Bara titta och njut.

Panaderia/Bageri.

Här i en glugg för forsande regnvatten kikade en kisse fram.

Om jag får fritt översätta texten så är det en reträttplats för
allmänheten. Reträttplats i det här fallet torde vara toaletterna.
Jag är inte säker, men de fanns i den riktningen.

Inte konstigt att tiden stått stilla i byn, för
det gjorde även klockan.
Dessvärre är alltid kyrkan stängd.

Så hade Sparwen fått veta att om man åkte 1 km
 förbi Fataga, så kunde man se en gammal kvarn.

Så Ockie gasade dit och där såg vi direkt Lapporten,
fast här då på Gran Canaria.

Vi hittade bara den här ruinen på avstånd.

2 jättestora palmer som inramning.
Vi såg spåren efter den stora skogsbranden
som härjade på ön för ett antal år sedan

Typ Isbegonia trodde Berit. Det var en stor buske.

Det här blev skörden. Vi (jag) pallade......
1 st citrusfrukt, några mandlar och 1 st. fikon.



Jag drömmer om ett internet
fortfarande.
Inte alla drömmar slår in
emellertid.

Så är det,
så det så.