Internet-njet

Tyvärr finns tydligen ingen lösning på problemet med internetuppkopplingen här.
Jag är särskilt ledsen eftersom så många nya, uttryckt sitt gillande
av min blogg.
När vi kom 28 sept och fram till 17 nov. var det kanonbra och sedan bara dött.

Jag är ju mycket beroende eftersom jag skickar mycket bilder
och det funkar inte i sovrummet med 1 streck.

Ge inte upp bloggvänner !

Försöker hitta andra lösningar.

Mvh

IOR

Söndagskväll med "gamla" och nya vänner

Ikväll skulle det bli uppträdande av Annikas son,
Henke, hos Lena. Han spelar gitarr och sjunger.

Några av våra "gamla" vänner.

Torsten (V75 experten), hans Britt och

våran Britt.

Nya vännerna fr.v. Eva och mamman Berit.

Fasligt många Berit och Britt här nere.

Hur ska jag hålla reda på all Ben ?

Yrvädret från Koppom

Maken Enrique, med "Tre hjärtan" i loggan,

Vägg i vägg med Lenas, tar upp beställning.

Henke in action.

Kanonbra underhållning.

Yrvädret från Koppom,  stod still 2 sekunder, så

jag fick den här fina bilden.

Det är så skönt när hon springer förbi med brickan,

för då fläktar det lite i värmen.
Hon bär bara tomma brickor.

Eva visar att hon också har två händer och

ingenting i dem.

Nej förresten, det var nog stående ovationer efter

Henkes sång.

Lena vet vad hon gör som bara bär tomma brickor.

Drt är "Bitten" som bär ut innehållet.

Här fanns också gamla vännerna, fr.v. Henrik, Iréne,

Leif och Katja.

Uppbjuden av Eva, trots att jag förödmjukat henne innan,

eller kanske just därför. Nä hon såg väl vilken danskavaljer

jag är. Ett av hennes mest oförglömliga minnen

för resten av livet.

Jag får väl dansa själv då, tycker Berit. (min)

Under tiden ses Enrique smygäta av maten innan han serverar

gästerna på Tre Hjärtan.

Henke i full action.

Direkt efter Lenas, skyndade vi till "Skandinaviska" för

där uppträdde Elvis igen.

Undrar hur dom har råd betala Elvis gage fler

dagar i veckan.

Här hittade vi "nygamla" vännerna och

grannarna Bror och Dagmar.

En riktig Elvisdiggare. De har gemensamt att Elvis var stor,

men Bror är stor.

Mina Ben börjar längta hem till sängen,

tror jag.

Medan Dagmar och hennes Bror, ....som inte är hennes

bror alltså. Men ändå är hennes Bror.

Jag har också en bror, men han heter inte Bror, men

han är ändå min bror.

Jo hur som helst, de fortsätter se Elvis.

Titta vilka avtryck dom gör i sanden, duvorna.

......och vips är dom borta. Hokus Pokus!
(att korten har olika färg beror på att först var blixten på,
sedan stängde jag den).

Offentligt toalettbesök

Inte så tokig bild, eller hur. Den här ekan ligger
utmed strandpromenaden.

Glöm inte att du kan klicka för större bild.

 

Törsten på "Donken".

Skönt i skuggan när det hettar till i boken.

En utpumpad brädseglare försöker på torra land.

Bron över flo....eller över GC 500. Bron förbinder

Plinglés med San Fernando.

Den här killen på Bitbull Treff är en jäkel att jonglera med

fullastade brickor mellan borden och högt upp i luften

med bara fem fingrar.

Våran Kakadua som kan säga hola, kan också knäcka en nöt.

Vi såg det. Men åt inte nöten. Kanske bar stärka käftarna.

Nöden har ingen lag.  Katten som sk..  framför ögonen
på alla förbipasserande.

Morsning kissemiss.
Förlåt att jag visar för halva världen.

Skulle du köpa en begagnad bil av ?????

Skulle du köpa en begagnad bil av mannen nedan ?

Skulle du köpa en skinnjacka eller skinnskor eller päls ?
Näähej. Inte jag heller och ingen annan gör det heller.
Men han syns vandra fram och tillbaka utanför
Cristina Leder. Exklusiva skinnkläder.
Kommer någon mot förmodan och tittar på någon sko,
ja då gömmer han sej.

Jo det finns skinn för miljoner i butikerna.
Detta är mina iaktagelser från min stubbe på "Donken"
Kom inte och säg att de lever på att sälja kläder.

Morsning !

Ta för f.. inte i mej !

Som sagt, vi åkte västerut från Tejeda, väg GC 210 genom
Artenara, ut till San Nicolás de Tolentino på västkusten
och så ner till Mogán, Puerto Mogán och så "raka" vägen tillbaka
till San Agustin. Körde bil 12 tim. Eller 12 horor som det heter på
spanska, eller ?

Så´na här kaktusar har ni sett många, finns lite

överallt. De bär en frukt som blir röd när den mognat.

Kaktusen heter Fikonkaktus. (Opuntia ficus-indica)

kommer ursprungligen från Mexico.

Läs mer om den på http://nyfikenvital.org

Frukterna finns att köpa och smakar sött och gott.

Men ge er inte ut plocka dem. I varje fall inte utan handskar.

En  gång för många år sedan, på Teneriffa, kunde jag inte stilla min

nyfikenhet. Jag ville se om de var röda inuti också.

Men Herre Gud vad jag fick lida resten av dagen. De har

små taggar, eller hullingar som fastnade på båda händerna

och kliade nå´t så för.........

Den här vägen var av lite sämre kvalité, smalare och om möjligt

krokigare, men om möjligt ändå vackrare.

Det finns flera sjöar, tror man. Men det är nog regnvatten som man

dämmer upp och förmodligen renar.

Gå nära när du fotograferar. Då kan det bli så här fint.
Glömt ta reda på vad den heter. Förlåt !

Det man ser nere i dalen är tält för odlingar utanför

San Nicolas. Det börjar skymma.

Stenen ser ut att ligga stadigt. Vore inte kul få den över sej.

Då är jag äntligen färdig med den resan och nu
har jag samlat på mej senare dagars stoff.
Med bättre åtkomst till Internet skulle jag hinna med bättre.
Nätterna är ju långa och sovrummet vill ju mitt Be ha.
Kanske räcker materialet till jag kommer hem.

Morsning så länge !

La Perdiz, Tejeda nästa.

Nu kör vi mot Tejeda och Rest. La Perdiz,

 (som betyder rapphöna).

Tejeda ligger mitt på ön, ca 5 mil från hemma.

Ön är bara ca 10 mil i diameter åt bägge håll.

Bara det att man inte kan köra fågelvägen med bil.

Det blir många stopp på vägen.

Här ser vi på berget  svart eldmärke efter den stora

 brand som för flera år sedan härjade både

Gran Canaria och Teneriffa.

Faktiskt kände jag fortfarande röklukt.

Stannar då och då för att njuta av
utsikten. Vägarna är smala och krokiga.

Hade turen se två bussar mötas och
ja inte vill jag vara busschaufför här in´t.

Äntligen framme i Tejeda, mitt på ön.

Här möter oss Antonio (64). Alla som sett

Lasse Åbergs "Sällskapsresan" har sett honom

som kyparen som visar spegeln mot havet

när han ?? frågar efter "Havsutsikt, här ingen havsutsikt".

Antonio har byggt det här huset, bostad och restaurang,
helt själv. Han tog hit 3 containrar med svenskt virke,
furu och gran och byggt hela huset, inredning och möbler.
La Perdiz, betyder rapphöna. Han var jägare och
sköt dylika säkert. Antonio hade flera hundar, Pointrar.

Vi beställde Kanarisk pyttipanna, eller
"gamla kläder" som dom sa i filmen.

Hur ska vi få i oss allt ?
Kanarisk potatis med Mojosås.

Antonio har hus på Fuertoventura, där han tillbringar "sommaren" . Vill gärna komma till Sverige. Han älskar Stockholm.

Han har bott i Stockholm 8 år och talar bra svenska.

Nästa år fyller han 65 och funderar på att pensionera sej.

Han är en fantastisk och godhjärtad människa som blir så

glad när det kommer svenskar.

Vädret här är lite mer osäkert.

När vi åkte regnade det lite.

Förra året när vi var här, fotograferade Britt

Mej och Berit tillsammans med Antonio under

skylten ni ser och skickade som julkort till honom.

Vi frågade och han mindes att det kommit fram.

 Vi åker nu vidare, väster ut. Vill inte köra samma
 väg  tillbaka. Inte för att det blir rakare någon
annan väg, men....

Jag blev väldigt faschinerad av väggbyggartekniken hos Spanjackerna. Vi gnäller på dem, men hur har dom burit sej åt för att bygga alla krokiga vägar, som klistrar sej utmed bergväggarna.
Här blev jag imponerad av stenmurarna de bygger efter vägen, till skydd mot nerramlande stenar.

Bedårande vackra utsikter.

Jag, vi, har åkt flera gånger, vägarna här, men
 kan inte sluta bedåras av landskapet.

Kanarieöarna, solstolar, bad och sandöknar ?

Nääej, ut och titta. Nästan lika vackert som
en sommardag i Stockholm.