La Perdiz, Tejeda nästa.

Nu kör vi mot Tejeda och Rest. La Perdiz,

 (som betyder rapphöna).

Tejeda ligger mitt på ön, ca 5 mil från hemma.

Ön är bara ca 10 mil i diameter åt bägge håll.

Bara det att man inte kan köra fågelvägen med bil.

Det blir många stopp på vägen.

Här ser vi på berget  svart eldmärke efter den stora

 brand som för flera år sedan härjade både

Gran Canaria och Teneriffa.

Faktiskt kände jag fortfarande röklukt.

Stannar då och då för att njuta av
utsikten. Vägarna är smala och krokiga.

Hade turen se två bussar mötas och
ja inte vill jag vara busschaufför här in´t.

Äntligen framme i Tejeda, mitt på ön.

Här möter oss Antonio (64). Alla som sett

Lasse Åbergs "Sällskapsresan" har sett honom

som kyparen som visar spegeln mot havet

när han ?? frågar efter "Havsutsikt, här ingen havsutsikt".

Antonio har byggt det här huset, bostad och restaurang,
helt själv. Han tog hit 3 containrar med svenskt virke,
furu och gran och byggt hela huset, inredning och möbler.
La Perdiz, betyder rapphöna. Han var jägare och
sköt dylika säkert. Antonio hade flera hundar, Pointrar.

Vi beställde Kanarisk pyttipanna, eller
"gamla kläder" som dom sa i filmen.

Hur ska vi få i oss allt ?
Kanarisk potatis med Mojosås.

Antonio har hus på Fuertoventura, där han tillbringar "sommaren" . Vill gärna komma till Sverige. Han älskar Stockholm.

Han har bott i Stockholm 8 år och talar bra svenska.

Nästa år fyller han 65 och funderar på att pensionera sej.

Han är en fantastisk och godhjärtad människa som blir så

glad när det kommer svenskar.

Vädret här är lite mer osäkert.

När vi åkte regnade det lite.

Förra året när vi var här, fotograferade Britt

Mej och Berit tillsammans med Antonio under

skylten ni ser och skickade som julkort till honom.

Vi frågade och han mindes att det kommit fram.

 Vi åker nu vidare, väster ut. Vill inte köra samma
 väg  tillbaka. Inte för att det blir rakare någon
annan väg, men....

Jag blev väldigt faschinerad av väggbyggartekniken hos Spanjackerna. Vi gnäller på dem, men hur har dom burit sej åt för att bygga alla krokiga vägar, som klistrar sej utmed bergväggarna.
Här blev jag imponerad av stenmurarna de bygger efter vägen, till skydd mot nerramlande stenar.

Bedårande vackra utsikter.

Jag, vi, har åkt flera gånger, vägarna här, men
 kan inte sluta bedåras av landskapet.

Kanarieöarna, solstolar, bad och sandöknar ?

Nääej, ut och titta. Nästan lika vackert som
en sommardag i Stockholm.