Ior på hett plåttak

Nu är den stora vedhögen uppsågad. Det gick som en dans. Berit langade upp på vedbocken och jag sågade så kedjan glödde. Nu måste emellertid taket över skjulet förstoras. Jag gillar inte tak eller höjder och det här ganska gamla skjulet vinglade som en full sprattelgubbe när jag rörde mej. Först sopar jag bort ett antal kilo tallbarr. Det här taket har retat mej nu i 5 år. Befintlig plåt inte utlagd färdigt och dessutom tänker jag komplettera med en plåt yttrligare som blev över efter tillbyggnaden av huvudbyggnaden för ett par år sedan..

Jag spikade plåt så grannarna imponerades och undrade försynt om jag fått arbetslust. Jo tack men det går snart över kontrade jag. Solen var emot oss och det är en reflex i glasögonen och inget annat. Solen har varit emot oss hela dagen. Årets första lunch i trädgården var ett faktum senare.

Under tiden jag spikade hittade Berit den här ganska stora fjärilen, som är en

Sorgmantel (Nymphalis antiopa) om det kan vara av intresse. Den här sorten övervintrar i Sverige, men andra sticker till varmare länder. Man slutar inte förundras över hur dessa små kryp kan flyga så långt och så komma tillbaka några månader senare.

Morsning och goodbye alla sorger