En vecka senare....

Idag för en vecka sedan kom vi "hem" till Flamman (Flamboyan i San Agustin).  En vecka senare kommer första livstecknet från Iortycker. Som ni redan förstått så glömde Ior (jag) alla datorer hemma i farstun i Solna. Katastrofen total. Men många vänner jag känner /läs änglar/
ställer upp och så småningom kommer allt bli som vanligt.
Datorerna kommer med direktflyg med vännerna Svensson från Vintrie den 5 nov. Levereras till Malmö av vännen Bengt  som fick en ursäkt för att besöka Köpenhamns Zoo med Lars-Olof och vår underbara vän Åse som ser till att våra blommor hemma inte dör innan vi kommer tillbaka.

Jag ligger nu långt efter med bilder från den senaste veckan, men jag gör väl ett kortare sammandrag nu. Gulliga Anna har lånat mej en dator och lika gulliga Britt också en som jag lånar när hon sover.
Vi kom ju fram rätt sent till Las Palmas Airport och servicmindade Anna fixade en privatchaufför som mötte på Airporten med det passande namnet Los Sverkos på en skylt så vi inte skulle tappa bort oss efter 12 timmars resa från Solna. (3 tim. i Barcelona).

Vilken härlig känsla att äntligen vara "hemma" igen och känna den ljumma kanariska kvällsvinden smeka kinderna .

Chaffisen satte full fart söderut och 45 minuter efter att landningshjulen smekte asfalten på landningsbanan, klev vi ur bilen utanför entrén till Flamboyan.
Anna, som inte kan jobba dygnet runt skickade entrényckel med privatchauffören.

Vem sitter i entrén och väntar på oss ? Jo älskade Britt förståss, men det anade vi, för hon lovade oss innan en välkomstdrink (wirre) när vi kom fram och den satt fint lovar jag.

Det här är den syn som möter oss för 4:e året i rad  när vi kommer in i lägenheten.  "Hem ljuva hem" på spanska, 1 flaska rödvin, en whiskey, smågodis, chips och en tidning "Natt och Dag" eller Dag och Natt kanske.

Är det underligt att man längtar hit ?

Det blev direkt i säng efter välkomstdrinken, men efter en en skön sömn så var det dags bjuda Britt på middag kvällen efter. Flaggorna på plats, kanariska och spanska och nu även den svenska, som tidigare satt på lyktstolpen i Söderby-Karlsäng.

Salut !

Nu var det då dags för min insats som traditionen bjuder: Diska.......  Och spänningen var stor..... skulle det finnas något gott som belöning i år också ??
Åsnor behöver uppmuntran som alla vet.
Jo då och inte lite heller. Verkar som jag blir fast i diskbaljan resten av tiden här.

 

Morsning !

 

 

Ps

Nu har jag 3 kameror, 2 lånade datorer och bilder utspridda på båda och jag hittar dom inte i någon av dem. Försök ge er till tåls så kommer det mera.

Kolla också Facebook !

Ds