Med Global bus 90 till Vecindario

Även idag behövs Air condition, så vi, Berit, Britt och

jag beslöt ta bus 90 till Vecindario. Ty i bussen finns AC.

Vecindario är en liten stad nära flygplatsen. Den är känd för 2 saker. Här finns Atlantico, ett populärt stort shoppingcenter.

Så är den också känd för att Anna och Nacho bor där.

 

Det här stora trädet som möter oss vid buss-

hållplatsen, är vad vi kan förstå, rödpeppar.

Det luktar i alla fall så. (rätta mej om jag har fel, Anna)

I det här stora komplexet finns något så unikt som
ett postkontor, Correos, som det heter. "Kassörskorna" sitter

öppet utan skyddsglas och hanterar riktiga pengar. 

Kommer inte ihåg, men det var väl under förra

århundradet, 1900-tal, som vi hade råd

med den servicen.

Här kan Hemköp Huvudsta slänga sej i väggen, jag lovar.

Butiken så stor så kunderna erbjuds små eldrivna

shoppingmopeder.

När jag tog rulltrappan ner en våning, hoppade jag

högt av fasa. "Hjälp" Maud har fått jobb här

som inkastare. Nä, nä, senare såg jag en skylt som

det stod Aniversario på. Det betyder årsjubileum och

då visar man upp spöken,tydligen.

11 år sedan det öppnades.

Jag vet inte varför bilden blev bara halv, vid

överföringen. Kanske är vi halvfigurer.

På huvét har jag nyinköpt (1 Euro) inflygningsskydd

 mot envisna flugor vid frukostbordet.

Här åt vi en enkel bit spansk omelett och en

cerveza. (liten)

Helfiguren Britt stod bakom kameran, men det är

absolut inte hennes fel, utan överföringen.

Vi kikade in över kanten till en innergård och

hjälp, Herre Gud, här behövs många Berit.

Gatubild

Gatukorsningsbild.

Det är i så´na här gatukorsningar som vissa

s.k. "gatukorsningshundar" blir till

Snacka om trött i ben och fötter, här befrias vi

av bussen (90) som tar oss hem till

sköna Flamboyan.

Morsning canarylovers.