Mandelblomssafari dag 2

Idag blev jag lite enBent, eftersom bara ena Benet, nämligen Britt kunde följa med.

Min Berit blev ju tyvärr febersjuk igår och bilen var hyrd 2 dagar. 

Istället fick jag med ett A, nämligen Annika, som aldrig varit uppåt i bergen här

och ingen av dom hade sett mandelblomningen.

Som vanligt görs uppehåll i kära Fataga. Blir aldrig mätt
på den platsen. Jag vet inte varför skorstenen har så
mycket tegel på toppen. Inte risk för snö väl ?
Eller storkbo ?

Också i Fataga. Papaya säger Berit.

Vacker färg på Hibiskusen.

Det finns oerhört mycket hundar och katter överallt. En del
mer vilda än tama. Den här solar sej på mattes trappa,
eller husses, eller bådas.

Så gulliga små hus, så vacker utsikt och så vackert
väder......men ändå !!!!  , för långt till Solna.

Måste alltid hälsa på Henriet Schonewille. En så älskvärd
dam, som gör så vackra smycken. Hon är från Holland, men bor och
trivs här i Fataga. Fataga är känt för att här bor många
konstutövare av olika slag. Inte minst Luis Montull.

Hon har ett mycket engagerat språk med både
händer och verbalt. Glad som en fågel.

Utsidan på en annan vägg till en annan affär med souvenirer och handarbete.

Ibland blir det fel men bra. I en bildkomposition skall
aldrig föremålet titta ut ur bilden utan inåt eller framåt.
Ingen regel utan undantag. Bilden talar för sej själv.

Däremot kan personer titta utåt med ryggen mot kameran.
Den berättar att det finns någonting att se och får man med
lite av ansiktet är det bra förståss.

Så här ska bilden tas. Jämför.
 (jag regisserade fotografen).
Motivet i det här fallet kan man inte göra något åt.
Det är som det ser ut.

Jag såg att det här kunde bli ett ganska kul foto, med
det här ovanliga parasollet som tak över bergen.

Så bär det av mot Tejeda då igen och dessa
fantastiska mandelblommor.

Är visst en repris av tidigare bild, men det gör inget väl ?
Ser ni den lilla byn där nere ?

jag plockade mera fjolårsmandlar idag och jag öppnade en medelst 2 stenar.
Det var riktigt gott kan jag lova.

Den här stora urnan står utanför kyrkan i Fataga.
Rötterna har knäckt den och en ny planta
har rotat sej i jorden som runnit ut.

Min portion kalvgryta hos Antonio i Tejeda.

Antonio var mycket upptagen idag, så vi pratade inte så
mycket. Jag undrade om han plitade med bokslut, men
det var deklaration.

Så var det dags att lämna La Perdiz, kanske
för i år.

Fantastiska klängblommor han hade utanför.
Ni såg från förra resan närbilder.
Vet inte namnet.

Hem åker vi vägen upp till Crus de Tejeda, öns kallaste och högsta punkt. (med bil).
Så ner bakom berget mot San Mateo och Telde f.v.b. på motorvägen till
San Agustin. Den vägen var helt annorlunda, molnen hänger över oss och fukten är
som regn. Det var som att köra i ett mjölkglas. Vägbanan var våt och hal.
(Alltså inte motorvägen, utan vägen till motorvägen)
Men det förstod ni väl ?

Men nu är jag trött och går och knyter mej.Morsning, morsning !
Ps
Imorgon är jag privat engagerad som fotograf.
Ds