Anticlimax i Gimo.

Nu har det gått några dagar sedan jag sist var i Gimo. Kanske också sista gången.

En gång var jag (vi) där 2 gånger. Andra gången eller kanske första gången jag menar.

Vi  (jag) hade  hade kört från Solna som vanligt, (ja inte vanligt), ibland, eller för det mesta, kör vi över Rimbo, eller Alunda. Om man kör via Rosersberg-Alunda kommer man likt förb. förbi Gimo. Tredje vägen är över (via) Uppsala och då måste man passera Gimo likt förb.

Det är nog inget fel på Gimo, om man bara slipper bo där. Till och med En som bor där tycker det, men bor där ändå, eftersom han har en bilverkstad där, bakom OK-macken. Och jag menar att han var lite bakom. Han var så bakom alla bilar som han inte hunnit reparera, så han hann inte med min heller.

Som jag lovade i förra bloggen berättar jag nu sanningen. Sanningen om mina känslor för Gimo.

(vilket inte har ett dugg med Gimo att göra egentligen. Utan om ett skitfel på min Renault 19)

Min Renault 19

Nu var jag ju där, i Gimo, som jag bestämt med bilverkstadschefen, i måndagens tidiga morgon. Han lovade på fredagen att han kunde fixa problemet i helgen.
Nu kunde han inte gjort det tyvärr när jag kommer kl. 07.00 mitt i natten. Jag vill inte ifrågasätta bortförklaringen, men ?????????

Morsning Sundbyberg nästa.