Bloggen tillägnad skåningar på väg till GC

Bloggen idag hade jag tänkt skulle andas lite optimism och framtidstro om att våren är på väg.

Vi promenerade i den sköna vårsolen igår och plötsligt förnimmer jag årets första vårflod utanför Hufvudsta Ridklubb.

Men säg den lycka som varar för evigt, ja inte ens ett dygn, för idag så väcks jag tidigt på morgonen vid 9.30 tiden, av en ilsken telefonsignal som förkunnar att en av mina bästa kompísar är på tråden.

Min låtsasfru svarar eftersom jag ännu inte hunnit få på mej morgonrocken .

"Hörru Sverker, skulle dom inte börja bila på eran balkong snart och ni skulle gärna kunna uppehålla er på landet under tiden, om det inte var så förb..... med snö där och bilen insnöad 50 meter från vägen på grannens tomt".

"Jo visst hör jag min egen röst framsäga".

"Jag åker från Bällsta bro snart, så om du går ut till gatan så kör vi idag, jag har lastat in snöslungan och ett par skyfflar till dej".

"Okej svarar jag utan att veta, bara ana vad som väntar oss om 14 mil och 2 timmar".

Sagt och gjort, nu är vi på väg och se vad som väntar oss.

Hur i he.....la friden ska det här gå till.

Det första som hände var att det inget hände. Skovlarna på snöfräsen vägrade gå runt. 14 mil till ingen nytta. Han, vi kan kalla honom Kjell, är inte bara en kompis, han är teknisk också, så snöslungan sprutade snart som värsta yrvädret, efter några justeringar.

Men hur kommer man igenom en snövall som plogen åstadkommit till tomtgränsen. Snön har ju under tiden som gått, dels töat lite och sedan frusit och så har det kommit mer again.

Han yrde snö med maskinen (60 cm bred och små hjävla jul). Jag hackade och skottade och Berit hade försett oss med kaffe och smörgås under tiden jag slängde på mej baskern.

Snövallen var exakt 1 (en) meter och fortsättningen in till huset 30 meter längre in var djupet 60 cm.

2 timmar senare var vi framme vid förstutrappan och jag kunde konstatera att mössen hälsat på som vanligt med lite avföringsprov under diskbänken. Men kylskåpet var tomt. Tji fick dom !

Nu återstår bara resten och det blir ännu värre. 50 meter upp till Volvon våran, som bästa landetkompisen på landet lät oss låna för vinterförvaring i hans carport, då vi inte kör så mycket på vintern.
Nu måste vägen bli 2,20 m bred för att bilen ska få plats.

6 timmar senare var bilen så nära oss att jag kunde ta på den. Men Volvon ville inte veta av mej för den vägrade starta. Jag lät batteriet sitta kvar höstas, så jag hade inte räknat med att den skulle acceptera detta.

Så nu får vi ladda om .

Bilderna illustrerar vad jag här har framfört i ord och det är omöjligt tro att det här skall planteras Tagetes och Penséer om ett par månader.

Bloggen är alltså tillägnad våra skånska vänner, som har oförskämdheten att dra till sol och värme på GC om en vecka.

Glöm inte den snö som föll ifjol !!

Morsning och sover nog gott inatt.