Bonde söker fru.

Idag får vi gratulera Landsbygdsministern, (tidigare jordbruksministern)  Eskil "Nöff, nöff" Erlandsson (55) som deklarerat sitt kommande giftermål med jobbarkompisen Susanne Adlercreutz (36).

Här ses ministern (C) tillsammans med en annan kompis.
Ministern är den som har blå overall.
Tänker inte förolämpa "kultingen" genom att göra liknelser.

När han inte bor i jobblägenheten i Stockholm, bor han hos mamma på gården i mörkaste Småland. Parets hindersprövning godkändes samma dag ansökan inkom, rapporteras från Skatteverket. Verkar vara bråttom. Om inte, får dom sätta fart att sätta på, för tiden rinner iväg när man är 55.
Jag har ju egen erfarenhet av fenomenet, eftersom jag vid 40 års ålder gifte mej med en 16 år yngre kvinna, som resulterade i 2 fina pojkar och ........................skilsmässa.

Nu är ju Adlercreutz adlig och om han trodde att han skulle bli det med automatik, så blir han snopen, för det är bara kvinnor som kan gifta sej till äkta adelskap. En ickeadlig man som gifter sej med en adlig kvinna kallas på Riddarhusets jargong för "ofrälse ingift" och är ingen riktig adelsman. Men kanske är det "Kärlek Banne mej".
Vigsel blir redan i maj och det är inte känt var paret ska bo, men adlerkröjts har nog någon herrgård upprustad.

Min kärlek till ovan nämnde och på bild visad minister Eskil Erlandsson är inte överdrivet stor.
Han var nämligen personalansvarig, utsedd av riksdagsgruppen, för den personal som jobbade på Centerpartiets Riksorganisation. Det gjorde ju jag i 14 år fram till år 2000.
Men då jag efter en tvist med nyanställd, lackskoklädd, kortvuxen stropp till kanslichef, bad om hjälp, så krökte han inte ett finger. Lovade ringa upp, men gjorde inte det.
Ett sätt att göra karriär i centerpartiet på 2000-talet.
Det hade aldrig uppstått sådan situation under tiden före. Alltså tiden jag refererade till i gårdagens blogg, när Olof Johansson, Börje Hörnlund och Per-Ola Eriksson ledde partiet.

Morsning och goodbye ofrälse ingift.