Undantagstillstånd, Estado de emergencia, State of emergency

Det finns alltid en naturlig orsak till att ny blogg inte alltid finns på normal plats varje dag.
Idag har rått undantagstillstånd efter att natten varit ovanligt onormal eller kanske naturligt onormal efter en ovanligt sen (läs tidig) kväll. Det visar sej att det är länge sedan man var 17, även om man ser ut som sjutton. Klockan var 04.00 innan Sven och Gunda släppte hem oss.
Visserligen krypavstånd men i alla fall !!!!!!!!!!!
Nu börjar i alla fall allt att normalisera sej.

Den här bilden skulle egentligen varit sist, men
lapptoppen ville annat och kanske bra det, för
hon Gunda med maken Sven (Vasa, Suomi) var
orsaken till "tidigt" sänggående.
Här tar vi farväl efter en Blöt kväll.
 

Gårdagen igår skulle vi gå till "Plinglé", men kom aldrig så
långt, för på sin balkong på ett grannapartment ropar vännen
Sture från Höstammar in oss för en titt hur dom bor.
Sture och Lena.
 

Sture tittar genast in i barskåpet efter nå´t
svalkande i hettan.

Dom bor i en verkligt schjangtil 3-rummare med oranga
markiser som gör bilderna lite oranga också.
Jag vet att 6:e ordet är felstavat men vet inte hur.

Nu har Lena kommit hem och i nedre högra hörnet kan man
 se tydligt vad som fanns i "skåpet".
Så till Playa Inglés kom vi alltså inte som ni förstår.
Det finns ju roligare saker och godare.
T.ex. senare på kvällen då vi gick för att äta. Idag till nya
rest. Venesia, som har mycket god mat också.

Berit sneglar efter varmrätten.

Under tiden låter vi struparna smaka på detta goda Riojavin.

Som förrätt valde vi vitlöksfriterade rekor. (räkor).
Så´na man eter. (äter).
Mums filibabba som pappa skulle ha sagt.
När varmrätten, oxfilé, kom in, kom inte kameran fram.

UtanförMittemotrestaurangen San Agustin, stöter vi naturligtvis
 på vännen Abel. På restauranggatan ligger alla restauranger
tätt, tätt, blandat med Eccoskoaffärer och souvenirbutiker.

Nu mörknar det. Här kommer en annan klocknasare,
"Idi Amin", "inga problem" och "billiga billiga" "äkta".
Under armen en portfölj med stiliga klockor av "äkta
guld". Berit gav efter till slut och köpte en klocka.
Men de här pojkarna är inte efterhängsna, de hör till
inredningen så att säga. Om de inte kommer varje dag så
skulle man sakna dom.

Och efter middagen så snubblade vi förståss in hos Lena
för där är det dans var kväll. Mercedes heter kvällens
artist.

Gunda var inte alls så rädd för mej som det ser ut. Hon
 dansade som en älva och gentlemannen Sven rak som en
finsk fura förde Berit med bravur.

Tidigare på dagen hade vi varit uppe hos Leif & Katja som
skulle åka hem till snön i Sverige på måndagen.

Katja kommer nog att sakna swimmingpölen
där borta men längtar ändå hem till barn
och barnbarn.

Saluut Leif och Katja än en gång för att ni kånkade med er
8 kg datorer till mej när ni kom för en månad sedan.
Ja Guud vad tiden går fort.

 

 

 

 

 

Ännu en vacker solnedgång bakom Playa Inglés från deras våning.

"Har du hört den här ?"

Det var känslosamt att skiljas från dem. Vi tyckte så mycket
om dem och vi hoppas få träffa dem igen nästa år.

Av naturliga skäl efter en onaturlig kväll så blev frukosten
bekvämt tillagad av någon annan. En annorlund stukning
av en toast, med hål för äggulan.

Hibiskusen kryper utanför staketen .......
och jag bör nog krypa i säng nu.


Morsning !

Ps
Vi bokade bil för 4 pers. och en rullator idag, så
på torsdag snurrar vi vidare upp bland bergen
med Göran och Iris.
Ds