Raka vägen till Fataga och Tejeda.

Och solen bara fortsätter lysa över vännerna från  Solna och oss med för den delen. Nu är klockan 9 på fm och vi har kört fram till Don Gregory, ett stenkast från Flamboyan. Färden går idag till älskade Fataga och Tejeda för en bit mat hos vännen Antonio (från Sällskapsresan).

Nu var väl vägen inte så rak förståss. Snarare kurvigare än
Anita Ekberg på 50-talet. Nu hänger väl det mesta på henne
också.

Första stoppet blev på den här platsen, Cementeriot , en bit
utanför sta´n. Det är begravningsplats och där kan man hamna
om man kör för fort i kurvorna. Här kom ett par och satte
 blommor på årsdagen av nära släkting.

Det här blev en bra bild på oss. Att jag blundar syns nog
inte. Iris fotograferade.

Den här bilden skulle naturligtvis varit före förra bilden.
Men den nya digitala tekniken gör som den vill. Eller ?

Inget fel på den bilden heller. En helt otrolig utsikt härifrån en utsiktsplats någon mil från Plinglé. Jag har inte varit i Grand Canyon, men Göran vet att detta är nära.
Ser ni de små husen där nere.

Ja det är bedårande. Man kan inte åka förbi utan att stanna.

Så, kära Fataga igen. Blir aldrig mätt på den platsen. Apelsinerna lyser gult i varenda buske.

Göran var verkligen hänförd som inte varit här tidigare.
Närmare idyll kan man inte komma.

Här finns små hantverkare, som här, en dam från Holland
som tillverkar och handmålar smycken och gissa var
våra damer befinner sej ? Göran tittar långt efter Iris.
Men han sitter inte i sjön.

Berit fick ett halsband av mej en gång och nu
provar hon ut ett par matchande örhängen.
Se hur hon med händerna hypnotiserar Berit
så hon köper. Och det gjorde hon. Bild kommer
en annan gång.

Iris provar sej fram till ett halsband. Inte det här, även om
det matchade färgen på dagens shirt.

Det här var bara så läckert tyckte alla 3 damerna
och jag höll med, men det var i överkant
prismässigt.

Här slår Iris till utan minsta tvekan.

Här kommer tomten klättrande till Fataga.

Här är alla hus fortfarande vita i Francos
älsklingsfärg. T.o.m. hunden som inte syns för
 han är vit. 

Här finns också en liten Panadería. (Bageri)
Där köper vi alltid en kaka. Idag hade dom kokoskakor,
som är så goda

Så det obligatoriska besöket på Fatagas egen Bodega.
Crispina Moreno Gonzalez blir så glad varje gång vi
kommer. Hon pratar på med sin flytande spanska utan
att vi förstår ett enda ord. Si, si säger vi till allting och
hon blir så glad för att vi kan säga det.
Kortet blev lite suddigt (Efter en provsmakning)
Vi köper alltid ett par flaskor á 6 Euro.
Iris och Göran avstår klokt nog.

Hon bjöd in oss även idag till rundvandring i hennes Juans
trädgård där vindruvorna hänger över huvudena.
Årets skörd var nog skördad förståss, men här finns
också t.ex. sköldpaddor

Här en del av buteljerat vin som ligger på lagring.
Vinos El Caserío heter Bodegan.....................

...........................................................och jag heter El Ior

Morsning !

Ps
Imorgon fortsätter bildkavalkaden med nästa etappmål
som var Rest. La Perdiz i Tejeda.
Men innan dess kör vi ut på sista utflyktsmålet som
är Puerto de Mogán, en av vackraste platser.......också.
Hitills körda mil 30. Nu snurrar både vägarna och
hela innandömet i skallen.
Ds