Julklappar

Idag skall jag berätta om de julklappar jag fick, ville ha eller gav bort.

Det är så´n hysteri varje år. Varje år är det julhandelsrekord, jämfört med förra årets rekord, som då var rekord från året innan rekord och året före det o.s.v.

Det är inte så att jag är avundsjuk, bitter eller extremt fattig, men ändå ?

Jag har upplevt släktingar och f.d. till mej som öst presenter. Ju fler desto roligare tycker föräldrarna.

Ingen, inte ens barnena som inte hinner öppna paketen innan sopbilen hämtar julklappspapperet i drivor, blir lyckliga.

Jag minns !!!! kanske var jag 4-5år, när jag fick 1 (en) julklapp. Den var nog desto dyrare för pappa och mamma, på den tiden förstår jag som vuxen.

En brandbil av trä som jag önskat mej. Brio stod det på en etikett. Jag minns också att jag fick en trehjuling, som jag körde rätt in i julgranen med. Måste ha varit året före eller efter det jag redovisat enl. 4-5 år ovan.

Vi bodde då i Brokind, som ligger i Vårdnäs, som ligger 3 mil söder om Linköping, som ligger ganska precis 20 mil från Stockholm och någon kilometer ytterligare till, från SOLNA.

Pappa var byggnadssnickare och vaktmästare på Ordenshuset Rosenberg, (IOGT) eller idioter och gamla tanter som det brukar uttalas.

Jag kan än idag känna doften från salongen där pappa körde projektorn med Åsa-Nisse- filmerna. Det var ju rökning tillåten då och mamma skurade golvet med grönsåpa, så blandningen av dofterna blev speciell.

Plastgranen var ju inte uppfunnen på 40-talet, så pappa, min salig framlidne äldre bror och jag gick ut i skogen som vi hade runt knuten. Alltså på julaftons morgon för att hugga gran, med snö på, för det var ju snö förr på julafton. Ja i år också då för den delen.

Julgranen skulle tas in och kläs på julafton. Punkt slut......... Visst var det bättre förr ??????????

Jag tror pappa hade fått lov av skogvaktaren att hugga en gran.

Men det hade inte jag däremot, för många år senare hemma i Stjärnorp. Skulle hjälpa farsan med julgranshuggningen. Faktiskt var det snö det året också (70-talet). Det var nog ca 5000 m/m, alltså 5 dm eller en halv meter. Jag hade sett ut en fin gran genom vindrutan på bilen, en Ford Taunus 17 M. Problemet var att den (granen) stod för nära vägen och det blir ju spår i snön om man parkerar bilen där och går rätt ut i snödrivorna..

Då kom jag på den geniala idén att göra en kringgående rörelse. Så jag anföll granen bakifrån, kan man säga.

Det var bara det att jag missade ett slag med yxan, som istället för på granen träffade mej på höger framben. Snacka om spår i snön. Blodet sprutade, men fick med mej granen samma väg baklänges som jag kom.

Det är absolut sant. Kan visa ärret efter skadan. Borde kanske sytt några stygn tyckte mamma, men !!!!!!!!

Apråpå julklappar som rubriken var, så gav jag min älskade:

En bok av 2009 års Nobellpristagare i litteratur: Herta Müller, "Idag hade jag helst inte velat träffa mej själv".

Hon, alltså Berit, läser mycket och var faschzxshchinerad av Rumänskan.

Själv läser jag inte lika många böcker på ett år som hon läser på en vecka, men när jag läser skall det gärna vara biografier och i det här fallet om Margot Wallström som efter 10 år i Bryssel som kommissionär för att komma hem till Sverige nu i valrörelsen och hjälpa Mona att ge tillbaka välfärden för alla människor, inte bara de som redan har högavlönat jobb och inte behöver ytterligare skattesänkningar.

Den boken visste hon att jag ville ha, så då fick jag den. Har redan börjat läsa den.

Med detta vill jag ha sagt att: Sansa er !!

Morsning och God fortsättning !