fredag 10 maj 2013

3 dagars


 
 
Det är alltid kul att komma till Norrköping,
inte minst för att tre av mina barn och barnbarn
bor där, som ett minne av mej. Ja, ja, jag är inte död
än, men jag bodde där många år och Norrköping
har utvecklat staden till det bättre, utan att bygga
 sönder staden. Man har bevarat gamla kultur-
miljöer runt Motala ström med alla textil-
industrier som fanns där.
Nu har dock 4:e avkomman flyttat till Finspång
och dit är vi på väg efter stoppet i "Peking".
 
 
 




Dottern, här till vänster på bilden, visar kuligheter för Berit
på sin ifån, tror jag. Kul att se hennes nya lägenhet, som
också ligger lite närmare till för oss.......500 meter.
Nu till det roliga.............





.....inte mer än 1000 meter ifrån, mot Finspångshållet, finns den stuga kvar, där hon
föddes. Den lilla omoderna stugan där nere bebodde vi i mitten på 60-talet.
Kommer ihåg att vi betalade 25 kr/mån i hyra.
 





Så for vi då vidare mot Finspång, för dit har sonen med familj flyttat.
En liten poäng är väl att jag bodde i Finspång en period i början av
-60 talet. Minns att Amerikas president John F Kennedy mördades
i Nov.-63 då jag bodde där.
Det var där jag fick kontakt med döttrarnas mamma och genast
utvandrade till Norrköping.


Sonen, här till vänster, kunde ju inte vänta med att fylla 30, tills vi
kom hem från GC i mars, så nu var det dags att gratulera.
Vi tyckte det var kul att ge något som växer och lever i trädgården,
när den blir färdigplanerad.






Lilla Emma, snart 4, uppskattar när Berit läser i presentboken,
"Var är min syster ? "







...och här kommer jag...







.........och jag fyller 1 år idag.......
.........Vad jag heter, ja det får du se lite längre ner på farfars blogg.










Det finns att göra i ett nyköpt hus och svärfar bor inte allt
för långt borta. Här sätts en luftvärmepump upp.












Nu kan 1-årskalaset börja.






Nu vill jag ha presenter......






......och tårta. Den är som mycket i hemmet datoriserad.
Alltså framställd enligt Google.






Nej tack, tack, nu räcker det







Ja, Lovisa är mitt namn.






Vi hann också med att grilla på lördagkväll.




Söndagen blev hemresedag och jag föreslog en omväg hem
genom Bergslagen. Reijmyre glasbruk ligger ganska nära. 

Vi hade tur att det var en halvtimme kvar på öppettiderna.
Reijmyre snart enda i drift varande glasbruk.






Jag har alltid varit förtjust i Reijmyreglas, men ganska svårt
att få betalt för.






Här finns mycket mer att se och värt en längre visit nästa
gång. Berit köpte Reijmyrebröd t.ex.


Morsning !



1 kommentar: