torsdag 29 augusti 2013

Till Pantbanken idag (Härtill var jag nödd och tvungen)





Dagens mest glädjande nyhet att Lundsborgs internatskola för
överklassens ungar stängdes med omedelbar verkan.
 
 
Däremot kände jag mej tvungen att gå till Pantbanken idag.
 
Eftersom jag ändå skulle till Öfre Östermalm i andra affärer,
så blev det Pantbanken på Sibyllegatan som fick äran att se
 mej som kund. Det kändes kymigt att bli tvungen stiga
över tröskeln till förnedrande pantbanken.
 


Här kan inte bara lånas pengar. Man kan köpa saker också.
Outlösta panter sälj över disk.



Pantbankerna är nu mer frekventa än tidigare. Det borgerliga
"välfärds"experimentet sätter djupa spår i Svenssons plånbok.
Tänka sej att det finns pantbank på Östermalm.
När vi kom in där stod en parant dam för att belåna en mängd
guldsmycken och det är inte i enskilda bås som hanteringen sker,
så man hör ju vad som händer. Hon erbjöds 37.500 SEK för sitt
guld.







När vi ändå var i krokarna gjorde vi en runda i trevliga Saluhallen. Det doftar ljuvligt
så fort man kommer in genom dörrarna. Där inne finns flera restauranger likaledes
och många välklädda lunchgäster. Någon kanske åt Grillad Marulk för 605 kr.
Vi väntar till vi kommer hem eller i bästa fall till en gatukorvhandlare.




Berit blev sugen på salt sill, så det blev en bit
som nu kommer att blötläggas innan den
hamnar på vårat bord. (Stekt salt sill)





Här nedan ses föremålet som föranledde
besöket på Pantbanken.


För några månader sedan köpte jag en käpp, i spekulationssyfte. Jag gör det ofta.
En Loppis sålde den här för 100 spänn. Jag såg att det var silver runt "kryckan"
och putsade upp den lite. Käppen är bambu och kryckan non sorts ben.







Jag sökte mej fram via Google att silvret var från Birmingham i England, men kunde
inte tyda alla stämplarna..............så det slog mej att Pantbanken säkert kan berätta.
Den mycket välvilliga damen kunde berätta att den var från året 1893.
Alltså 120 år. Initialerna för en person finns också. Men vem silversmeden var kunde hon
inte tyda. Den verkar väl använd.

Jag frågade om värdet och då sa hon att på en auktion kunde jag säkert få mellan 1.200
och 1.500 kr och jag skulle kunna få låna 700 spänn.

Jag svarade att jag inte var i den situationen än..............och nu står den åter
i paraplystället i hallen igen.

Morsning

Ps
Om jag lånat 700 spänn hade jag kunnat bjuda Berit på lunch.
1 x Grillad Marulk á 605 kr plus ett glas vin kanske också.
Och jag kunde tagit en Bamsekorv i Gatukiosken.
Ds








4 kommentarer:

  1. Att stänga Lundbergs var man väl så illa tvungen till efter vad som hänt. Och käppen var en riktig pärla måste jag säga.

    SvaraRadera
  2. Att stänga Lundbergs var man väl så illa tvungen till efter vad som hänt. Och käppen var en riktig pärla måste jag säga.

    SvaraRadera
  3. Rättelse !!!!
    Jag kände något var fel när jag skrev om marulken. Berit läste i morse och påpekade att marulken kostade 305 kr. Så det hade räckt till oss båda. Men å andra sidan hade ju lånet på silverkäppen förbrukats innan vi kom hem.

    SvaraRadera
  4. Intressant att läsa om ditt fynd :)När får vi veta vad det var för något på din restaurangbild?
    Såg du att rektorn på Lundsberg skrev ett brev till eleverna på fb? Lågvattenmärke i mina ögon och inte ett vuxet agerande.

    SvaraRadera