Underbara Gran Canaria

Jag vet att det finns de som fnyser när man säger Kanarieöarna. En öken med bara pooler och sandstränder. Ja visst vill man se det så, så okej. Kanarieöarna är minst 7 st olika, med Tenerife som den största och favoriten Gran  eller Grand Canaria som den näst största. Ön är nästan fyrkantig. Fågelvägen 5 mil både vågrätt och lodrätt. Det är bara det att man kan inte köra bil fågelvägen.
Idag har vi nog åkt tio mil, men ändå bara varit mitt på ön. Tejeda heter Sta´n.

Medverkande var fr.vänster Berit och Britt från Väster....ås.
Bedårande vyer, jag lovar. Jo dom också förståss.
Men jag tänkte lite längre......

Utan den outtröttlige chauffören, till vänster på bilden,
hade det väl inte varit genomförbart.

Vi var länge i en stad som heter Fataga.
Där växer de här apelsinerna t.ex. 
Flera underbara bilder från Fataga och hela resan
kommer i nästa blogg.

Vid Cruz de Tejeda.
Vilken utsikt.

Vi var alltså på väg till Tejeda, där restaurangen
La Perdiz ligger. (Iris vet). La Perdiz betyder Rapphöna på svenska och ägs och drivs av.....

Antonio Sarmicento.
Han är nu 63 år och har byggt restaurangen
ensam bit för bit. Han bodde i Stockholm 8 år
och älskar Sockholm. Han vill gärna åka dit igen.

Det var han som spelade portiern i filmen
Sällskapsresan. Det var han som vinklade spegeln
i fönstret när (han som jag inte kommer ihåg
namnet på) frågade om det inte var havsutsikt från rummet.
Ni har väl sett filmen ?
Den spelades in 1980 här i San Agustin och
Playa Ingles.

Det är inte Britts fel men så här får man inte
fotografera. En person i solen och den andra i skuggan.
Men vi orkade inte flytta på skuggan och maten
Estofado (Köttgryta) skulle promt fotas.
Det var skitgott.
Vågar vara frispråkig för han, Antonio, som jobbat hårt
med sina byggen, hade så ont i ryggen (Ischias)
så han drog till med "Jag har så jävla ont i ryggen".
Han trivs när det kommer svenskar.

Här poserar vi framför bilder från filminspelningen av "Sällskapsresan", som han stolt och gärna visar upp.
Solen strålar på hans bringa. 

Här poserar vi framför bardisken.
Det är en fantastisk människa,
älskvärd, generös och hälsar på alla gäster
personligen och ett besök hos honom
 är ett måste när man  besöker GC.

Återkommer med fler bilder från resan
i nästa blogg.
Morsning säger chauffören som
nu är trött.