En Hoppfull dag

Man lever ju på hoppet, hoppet om en ännu bättre framtid, om man inte som jag,  har den bakom sej, framtiden alltså. Den här dagen kom i alla fall att bli full av hopp.



Mitt näst äldsta barnbarn Jonas, (med ryggen mot kameran), fick
med sej farsan sin (vänd mot kameran) och en kompis Anton för en dagstripp från
"Peking" där dom bor.
Bilen fadern äger är en så´n här modern en. Det piper vad man än gör eller inte gör. Den piper t.o.m. om man kommer för nära något vid parkering o.s.v.
Så tillkommer en manick där en förförisk kvinnas mjuka röst låter:
Om 150 meter sväng vänster,  kör sedan rakt fram mot den stora kyrkan och efter 75, 5 meter 
sväng höger in på Duvbovägen.



Här försöker Anton komma överens med manicken åt vilket håll
vi borde gå för att komma dit vi hade åkt hit för att
komma till.

Rikligt  med bärpå rönnen. Då blir det kall vinter
säger Bondepraktikan.

Jo, det var alltså hit till Tensta som färden från
Norrköping ställdes.
Här byggdes för en tid sedan ett antal betongelement
av olika höjd och utföranden.

Se upp där nere, nu kommer han. Så brukar jag säga på
 midsommaraftonen om man har tur att få sej en liten.....

Our Park heter anläggningen som visar sej var populär.
Underlaget var en ganska mjuk matta.

Morfar föredrar nog att stå med båda fötterna
på jorden.

Inte kul om man skulle missa ett hopp och slå hakan i
betongen. Men ungdomarna tycker det är roligt
och det här gick jättebra.

Här kommer Anton flygandes.

Nog början på en dubbelvolt i pik, eller skruv.

Man kan stå på händerna också. Men det kan man ju
göra på marken också.

Fantasin sätter inga gränser.



Det här var ett projekt särskilt riktat till
ungdomarna i Tensta, där invandringen är stor
och tristessen har fått svåra konsekvenser.
Alltså ett behjärtansvärt projekt.

Om du vill se den här bilden rätt får du vrida datorn ett halvt
varv motsols, för jag glömde justera den i datorn. Men att vi
är i Tensta kan man se på antalet parabolantenner.
Uppskattar att 95 % av balkongerna pryddes sålunda.

Här kommer Anton i det s.k. "Dödshoppet".

2:a programpunkten på Stockholmsbesöket var en
titt i en fotoaffär på Kocksgatan på Södermalm.
Där på Kocksgatan växte en känd centerpartist upp.
Om ni minns valaffischerna "Det här är Lennart".
Alltså Lennart Daleus.

Utflykten till Söder gjordes med T-banan.
"Ungdomarna från "Peking" tycker rulltrappan vid
Västra Skogen är blaha så dom kutar upp i den trappa
 som inte rullar. Västra Skogens rulltrappa är den
längsta av alla SL-s rulltrappor, nämligen 162 steg
och 33 meters stigning.
Behöver jag säga att jag stod lugnt i den rullande trappan.
Däremot går jag oftast nerför. Man kan ju missa ett tåg
så man får vänta 5 minutertill nästa och det blir ju då
bortkastade minuter som man kan gör annat på.

Och nu till höjdpunkten. Jonte hade med sej en
av sina gitarrer (på begäran av morfar) och underhöll
oss i väntan på kaffe med Berits hembakade bullar.

Lite spanskt blev det också.



Efter en händelserik dag med vackert väder och
fint besök från Norrköping hoppas vi på snart
återseende.

Hoppsan / Ior

Ps
Den där manicken med den förföriska kvinnorösten.
Om jag fått välja väg utan hennes inblandning,
hade vi tjänat 10 minuter på resan från Tensta
till Huvudsta. Hon envisades med att föreslå den
längsta vägen med de längsta bilköerna.
Ds